Åderlåtning

Har känt mig lite hängig på sistone, mer än vanligt det vill säga. Trött, trött, trött, men inte infekterad med feber trött, utan bara matt. Skulle egentligen upp till sjukhuset på onsdag för att ta prover inför min årskontroll i slutet av november, men åkte upp idag istället för att ta reda på om det är mitt blodvärde som har sjunkit. Det blev en hel massa rör, och var jag inte anemisk innan så är jag det nu, det kan jag lova. Det låter som om jag ska besiktigas precis som bilen, och i mångt och mycket stämmer det. En full genomgång av kroppen, vad har förändrats och vad kan göras bättre. Jag är lika nervös inför det som jag är inför besiktningen av bilen. Får jag godkänt? Har jag skött mig? Eller har allt bara gått utför lika snabbt som Anja Persson kör störtlopp? Jag mår illa varje gång jag åker ner till CF-centret, det är mest bara ångest förknippat med det. Helst skulle jag vilja leva i min egen lilla värld, utan årskontroller och utan jobbiga diskussioner om min hälsa och var jag står just nu. Allt jag vet är att det är lite tyngre att andas, lite jobbigare att hänga med i livet och att jag har gått ner lite i vikt jämfört med förra året. Det är som att ställas inför rättegång och nu är i alla fall förundersökningen klar. I november får jag domen.