3 november 2008 klockan 15:45 av Johanna i CF

Har varit uppe på sjukhuset igen. Blodprovet gick inte så himla bra, blev inget lyckat stick så jag fick lov att gå upp på labbet istället för att ta proverna kapillärt. Två stick i fingret, smidigt. Förstår egentligen inte varför de inte kan göra det på mottagningen, men sådant är livet. Mina värden ser fortfarande inte bra ut och som grädden på moset har jag också en lunginfektion som jag ska börja behandla med antibiotika idag. Meronem och Nebcina intravenöst. Suck och stön.

Jag är en jobbig patient som är petig med det mesta, jag tror att det är ett sätt att behålla kontrollen över något jag egentligen inte kan kontrollera. Speciellt noga är jag med min port-a-cath (ibland förkortar jag det port och ibland PAC). Det måste vara rätt sorts nål och det är bara två typer som duger, antingen en Gripper eller en Winged Surecan, med så tjock nål som möjligt. Det går lättare att trycka in koksalt och mediciner med en tjock nål; jag är inte masochist, vad jag vet i alla fall.

Tack vare detta väl utarbetade kontrollbehov har Kräsna Johanna sina egna nålar i mottagningens förråd, specialbeställda efter önskemål.

Jag är också petig med vem det är som sätter nålen. Helst av allt vill jag sätta den själv för då har jag full kontroll. Då vet jag att det är tvättat ordentligt och att ingen kommer dra tillbaka blod av ren vana eller misstag. Min port får nämligen absolut inte backas; den är enkelriktad, in men inte ut. Vilket kan få den mest erfarna sjuksyrran att kallsvettas, det går emot allt de har lärt sig att man ska göra.

Så nu ska jag sätta den där omtalade nålen så att jag kan börja med behandlingen klockan fyra som planerat.

Sprid ordet: Post to Twitter Post to Facebook

3 Comments to “Kräsen med kontrollbehov”
  1. Eva skriver:

    Åh så rätt du gör som inte tillåter att man gör hur som helst med dig! låt så vara att dom blir lite kallsvettiga, du vet bäst hur du vill ha det! Du är en mycket tapper krigare!

  2. Johanna skriver:

    Eva, tack för dina fina kommentarer! Jag tror jag mest upplevs som jobbig av sjukvårdspersonal som inte känner mig, för jag kan vara ganska envis och bestämd. Men de som känner mig har nog inga problem med min bestämdhet överhuvudtaget.

  3. Åke skriver:

    haha vad lättad jag blir, jag känner helt igen mig, in med saker men inte ut med blod, vem som helst får inte heller sticka, inte vad som helst full kontroll även här ;-)

Leave a Reply

(måste anges)

(måste anges)