Grattis!

Jag har gjort ett medvetet val att inte skriva så mycket om mina vänner (de som fortfarande lever i alla fall) och min familj här i bloggen eftersom jag vill bevara både deras och min integritet, men idag tänkte jag göra ett ganska stort övertramp.

Min underbara vän Miss Golightly fyller år idag. För trettio år sedan såg hon sjukhusets lysrörsljus för första gången och några år senare (jag förflyttar mig snabbt i tiden) tränade vi friidrott tillsammans. Hon sprang häck och jag hoppade tresteg, och det var så vi kom att lära känna varandra och bli riktigt nära vänner.

Jag minns en dag i högstadiet då en av Miss Golightlys klasskamrater hälsade på mig genom att säga ”Hej Miss Golightlys lillasyster”. Det gjorde mig både glad och varm inombords eftersom hon har varit mer som en storasyster till mig än vad min syster har varit (det beror inte på att min syster är en dålig syster utan på att hon är tio år äldre och flyttade till USA efter att hon tog studenten). Det var också en av Miss Golightlys klasskamrater som blev min första riktiga tungrullarkyss.

Hon har funnits där för mig i vått och torrt. När jag kämpade mycket med hur jag skulle förhålla mig till livet och min sjukdom såg hon till att jag höll mig andandes ovanför vattenytan. När jag och mannen förlovade oss var hon den som blev gladast av alla.

Jag har svårt att samla mina tankar, det finns så mycket jag skulle kunna berätta. Som till exempel när vi hade två veckor kvar på sommarlovet och ringde runt till var och varannat företag i kommunen och frågade efter sommarjobb, vi började på A i gula sidorna och arbetade oss framåt. Eller om hur vi har smällt i oss fika som borde ha räckt till minst tio personer på mindre än en timma.

Så, idag, på min bästa väns födelsedag hoppas jag att hon och hennes mamma har det helt underbart i Grekland. För det är de värda.