Sist jag skulle köpa schampo och balsam råkade jag köpa två flaskor balsam istället, så idag tog jag mig för att byta den ena flaskan mot schampo eftersom det kan vara ganska bra att ha om man vill ha rent hår.
Framför mig i kön stod den en svart muslimsk kvinna i slöja som prata bra svenska men med ganska stark brytning. Kassörskan verkade vara på ganska vresigt humör, inte så att hon var direkt otrevlig, utan mer lite kort i tonen och otålig som om hon ville skynda på kvinnan framför mig. Jag ställde in mig mentalt på att bli otrevlig bemött eftersom mitt kvitto till råga på allt var näst intill oläsligt (det hade svartnat av någon konstig anledning, men det är en helt annan berättelse). Men när det blev min tur var kassörskan helt plötsligt på ett strålande humör.
Jag försöker att inte dra några slutsatser om att kassörskan medvetet eller omedvetet privilegierade mig för att jag är svensk, vit och utan religiösa attribut, men det fick mig att bli akut medveten om de vardagsprivilegier jag kan dra nytta av som just en vit heterosexuell svenska. Jag tycker att det är förskräckligt, inte bara för att det förekommer, utan för att det förekommer nu, i dagens så kallade jämställda samhälle. Vi svenska är väldigt duktiga på att prata om hur jämställt vårt samhälle är; men är det inte också dags att iscensätta denna jämställdheten i praktiken?
Det gäller ju inte bara språkkunskaper, etniskt ursprung och sexualitet; vi har fortfarande mycket att jobba på när det kommer till kön eller genus och funktionshinder, och säkert mycket annat som jag inte uppfattar eller är medveten om.
Kommentarer