Och det finns stunder
då jag bara vill skratta
åt det absurda i det hela:
detta löjliga pussel
utan en enda passande bit
eller
hur mitt liv blev en del
av ett stort kosmiskt skämt.
Och det är egentligen bra
att molnen var magnifika ikväll
eftersom jag annars skulle ha
utnyttjat hålet under sängen,
gömt mig som en pyssling
med sommarchoklad
poesi och flyga drake.
Och blivit en eremit.
Och det är dessa stunder
då mörkret är djupt
och jag inte längre kan se
det jag vet finns där.
Och min hud värker från kylan.
Jag är blind
och döv
och stum,
tar ett steg in i mörkret.
Och det är dessa stunder
allt jag kan göra är att hålla ut händerna
i förtroende.
Idag kommer bilden från strawberryfields.
Vad är sju minuter?
Kommentarer