En sval och skön morgon för några (många) veckor sedan satt jag med min kloka mamma och tittade på när hunden undersökte rådjursspåren från natten. Vi pratade om att jag inte kommer studera till hösten eftersom jag har svårt att tvinga mig själv till att inte göra mer än jag klarar av.
Hon sa, ”Jag tror att du behöver lära dig att dina fysiska behov tar mycket tid och att de alltid måste komma i första hand.”
Sedan berättade hon om en studie som hon nyligen hade läst, om positivt tänkande. Den handlade om, sa hon, hur vi som kultur fokuserar på saker vi har gjort eller åstadkommit. Vi dömer oss själva hårt utifrån standarder om vad som är ”produktiva” och ”improduktiva” sysslor. Studien fokuserade på språket och fann att sättet vi pratar om det vi har gjort också påverkar hur vi känner inför dessa sysslor. När jag säger ”idag gjorde jag ingenting, jag bara vilade” eller ”jag läste bara en bok idag, fick ingenting gjort” – då är det allt. Ingenting. Bara en bok.
Hon relaterade det till mig och det var som om en blixt ifrån en klar himmel träffade mig; för oj så skyldig jag är till den synden.
”Jag gör så” sa jag, medan mina ben gungade från kanten där jag satt. ”Hela tiden. Jag antar att jag borde sluta säga ’Jag gjorde ingenting idag, förutom inhalationer och andningsgymnastik’, eller hur?”
Vi fortsatte prata medan solen började värma upp luften, och när jag gick in för att vila vad det med en längtan att ta mig an sysslan att ”ta hand om mig själv”.
Jag måste lära mig att vila, läka, förenkla och reducera sysslor till det essentiella, så jag har krafterna kvar när jag står inför de verkligt viktiga sysslorna.
Jag måste lära mig säga,
”Jag fick mycket gjort idag.
Jag tog hand om mig själv.”
Åh vilken bra insikt! Blir så glad, du ska inse att du är så förbannat duktig som gör så mycket varje dag för att ta hand om dig själv. :)
Håller med.. Man ska göra så mycket och vara så duktig, fast man kanske egentligen redan är det. Alltså att ha CF är ju ett heltidsjobb ju.
Läste på massor om Cf innan Alice fick sin diagnos eftersom man i 1:a hand misstänkte det eller annan lungsjukdom.
Ta hand om dig:)
Precis så ska du känna det är faktiskt det viktigaste du kan göra, det är att ta hand om dig själv! Jag har läst din blogg väldigt länge, min kille har nämligen också CF och det är så skönt att läsa vad du skriver det gör att jag förstår mer och slipper tjata på honom för att få reda på hur han känner sig hela tiden. Fortsätt skriva när du har tid och ta vara på dig själv!
Många kloka ord som jag tror de flesta behöver ta till sig!!!
KRAM
Jag tror seriöst att jag har de bästa läsarna en bloggare kan önska sig (ja förutom Anders då, men han kanske inte läser längre efter att jag hängde ut honom. ha!), ni är så himla gulliga hela tiden.
Och Susanne, jag tror inte jag känner en enda CF:are som inte konstant svarar ”bra” på frågan ”hur mår du?” Det spelar liksom ingen roll om man ligger där med 40 graders feber och hostar tills man kräks, det är i alla fall bra. Så all respekt till de som orkar leva med oss.
Mysko. Jag till och med berättade för Mattias om det här inlägget, men sen glömde jag helt att kommentera. I vilket fall som helst så tycker jag att det är klokt att ta hand om sig själv. Jag önskar att jag inte hade dåligt samvete så snart jag inte orkar pga värken.