Vinden är bister runt min hand
som skälvandes griper pennan.
Bläcket är min sista ansats
att öppna upp och släppa in.
Mitt hjärta är nypt emellan
himmel och jord, draperat i
sin egen beska förtvivlan.
Min själ är splittrad i vikten
av underbart som omger mig.
Mina stämband skapar ej ljud
dock ringer min gråt i luften.
Å, vind, bryt fästningens väggar
som fångar mitt tyngda hjärta.
Idag kommer bilden från Reinar.
Vad är sju minuter?
Åh så vackert! En av dina bästa (av det jag läst).
KRAM