Det är faktiskt lite småjobbigt när man har skrivit fem sidor för hand, och dessutom på engelska, bara för att inse att det egentligen skulle ha blivit ett ganska underbart blogginlägg. Ja, om jag nu hade varit smart nog att skriva det på datorn och på svenska.
En annan sak som är lite småjobbig är insikten att jag nog är det största hindret för att mannen ska lära sig svenska. Han försöker prata och kommunicera med mig på svenska – och jag svarar på engelska. Det går ju så mycket snabbare att föra en konversation på engelska.
Jag är inte så himla bra på det här med att prata två språk heller, det blir mest bara pannkaka av det hela när jag försöker, jag tappar både ord och grammatik. En sak är då säker: tolk kommer jag aldrig att bli.
Mannen: What does ”hus” mean?
Johanna: Ehh… dunno, or, you know, the thing you live in.
Mannen: Ahh, I see, a flat? (Although, he’d call it apartment because he’s American)
Johanna: Nonono, not a flat, you know the kind of building mum and dad live in.
Kommentarer