En längtan

Först och främst måste jag be om ursäkt för eventuella stavfel och dåligt upplägg. Jag har nämligen inte tillgång till min dator just nu, så jag bloggar från min telefon.

Den här dikten, som är inspirerad av Sofias bloggtema (här borde ja länka, men det var ju det här med att blogga från telefonen; det finns en länk i inlägget före det här) den här veckan, skulle egentligen ha varit en sonett. Den som inte har något bättre för sig kan ju räkna stavelser. Det hela föll på att jag inte riktigt fick till en bra ordföljd eller rim, så jag gjorde om den till fri vers. Jag är egentligen inte så förtjust i att skriva på fri vers annat än när jag skriver sju minuter, vilket också betyder att jag känner sådär inför den här dikten.

Det kanske kan kännas lite långsökt att skriva om längtan efter ett barn. Det var Sofias frågeställning om blod är tjockare än vatten som inspirerade – för visst är det så att sydkonbarnen är lite sötare och lite snällare …

Drömmen om hjärtslag

Jag kommer stå en dag
barfota under himmel blå, och jag kommer
känna dig med bara ett
lager hud som skydd.

Du kommer vara mig men inte alls jag.

Och en dag kommer du springa till mig med
leriga händer,
dra i min tröja och
lägga ditt huvud varmt där
mellan min hals och axel.

Du kommer vara min men inte alls mitt.

Och idag är inte den dagen, men
jag känner dig tätt intill mig
och jag skulle använda ord som beundran, men jag
tänker inte på mig, jag tänker på dig.

Du är helt och hållet kärlek.