Igår kände jag det där välbekanta bubblandet i mina lungor igen, det som bara kan betyda en sak – blod. Jag började kallsvettas och mådde lite illa vid bara tanken på känslan av att inte kunna andas genom allt blod som desperat vill komma upp.
Men det gick bra. Det var ingen stor blödning, bara tillräcklig för att bubbla lite otäckt och sätta igång binjuremärgens produktion av adrenalin.
Vet inte vad jag ska säga. Men en stor Kram skickar jag!
Jag känner dig bara genom bloggen, du fjäril, men önskar så att jag kunde ta min ena lunga, stoppa den i ett kuvert och skicka den till dig! Den är kanske inte världens största och bästa och den börjar väl få en och annan rynka, men den är hyfsat frisk och garanterat rökfri. Många, många tankar och kramar till dig!