Efter mitt förra inlägg känns det nästan dumt att klaga över det materialistiska som är orsaken till att mitt hjärta svider som ett sår strött med salt just nu.
Det är inte CF som håller på att sätta käppar i hjulen för min resa till USA. Problemet är de materialistiska detaljerna som måste stämma för att man ska kunna resa med dåliga lungor, vilket nästan gör det värre än om det hade varit sjukdomen i sig.
Jag kan tänka mig att min frustration, om än tillfällig, påminner lite om det Towe får känna på varje dag.
Kommentarer