Ibland undrar jag om jag har tagit mig vatten över huvud. Jag vet inte riktigt om jag ens kan beskriva vad jag känner just nu, men trött är bara första stavelsen.
Jag har inte krafter över för någonting annat än jobb och sömn just nu. Jag orkar knappt ta mig till att äta. Hade det inte varit för att min man fixade frukost på sängen i morse och sedan lunch hade jag nog bara ätit några ynka få chips idag. Jag intalar mig själv, och hoppas att jag har rätt, att det bara är omställningen som gör mig så här trött. Det måste vara så.
Den här erfarenheten har fått mig att inse att en USA-resa kanske inte är så himla vettigt just nu. Om min återhämtningstid efter tre timmars arbete är ett och ett halvt dygn så lär jag inte återhämta mig från nästan ett dygns resande innan det är dags att åka hem igen. Summa summarum: onödigt att ens försöka om jag inte kommer kunna njuta. En insikt jag kom till ungefär samtidigt som syrgasproblemet verkade ha löst sig.
Vad tråkigt att höra:( Hoppas att det bara är omställningen dock. Kanske blir lugnare nu när alla Stockholmare åker hem från sportlovet och inte är lika stor rusch?!?
Tänk på att sätta hälsan främst.
//Gunsan
Åh, vad frustrerande! Men heja för att du jobbat!