Besiktning nummer två

Besiktningen av bilen gick bra och vi behöver inte komma tillbaka förrän nästa år. Nu är det bara besiktningen av min kropp som återstår det här decenniet, och trots att det är en månad kvar så kan jag känna av klumpen i magen. Ni kanske kommer ihåg när jag skrev det här och det här? Jag har i alla fall blivit lovad att jag ska slippa spirometri (ni vet, apparaten man blåser i för att mäta lungfunktionen) eftersom jag har så ont.

Det positiva det här året är att min vikt ligger på plus trots att jag har gått ner något kilo på sistone. Kanske, kanske slipper jag allt för mycket tjat om vikten.

Sprid ordet: Post to Twitter Post to Facebook

Ungefär som en hälsokontroll

Det spelar ingen roll än hur jävla ont i kroppen man har, en dag som denna tar vardagens pseudoångest över. Vi ska till bilprovningen, och jag har en jobbig känsla av att det kommer bli riktigt dyrt. Visserligen har jag den känslan varje år, men det gör den inte mindre verklig. Kanske är det ett sätt att skydda mig själv; om jag förbereder mig på att det kommer bli dyrt så kanske det inte knäcker mig lika mycket den dagen det väl händer.

Jag får väl glädja mig åt att min bilförsäkring har gått ner mer ungefär 1500 kronor. Jag tackar och tar emot.

Sprid ordet: Post to Twitter Post to Facebook

Ordning och reda

Bilen är inlämnad för reparation och mannen är hemma.

Men ungefär där tar det slut på allt vad ordning och reda heter i mitt liv.

Det känns som om jag har tappat greppet … Eller nej, det känns som om jag har tappat kontrollen över mitt liv. Jag kan inte sätta mitt finger på vad det är som är orsaken till det här, men allt är så himla snurrigt just nu. Saker som normalt sett bara flyter på känns jobbiga att ta tag i, inte för att sakerna i sig är jobbiga, utan mer för att jag glömmer bort saker, och ibland vet jag inte ens om jag har ringt samtalen jag borde ringa. Det inte är så himla kul att ringa upp någon och få till svar att det där ringde jag minsann om igår.

Jaha? Gjorde jag?

Nej, jag tror inte att jag har Alzheimer eller någon annan form av demens, men jag tror att det tär på min mentala kapacitet att hela tiden gå runt och må ganska kasst.

Sprid ordet: Post to Twitter Post to Facebook