Det var ju alla hjärtans dag igår, och eftersom fisktaco nog är bland det godaste som finns bestämde sig mannen för att överraska mig med det. Han gjorde till och med hemgjorda tortillabröd, pico de gallo och gräddfilssås. Det är kärlek det.
|
||||
|
Det finns ett ordspråk på jiddisch som lyder: Ögonen är större än magen. Jag borde verkligen ta till mig av det, för mina ögon är utan tvekan större än min magen. Jag äter konstant för mycket och till den grad att jag ofta ligger på soffan och mår illa på kvällarna. Vi åt minestronesoppa med vitlöksbröd idag och jag hade mentalt ställt in mig på att jag minsann skulle sluta äta i tid, försöka förmå mina ögon att matcha magen. Men icke. Jag sitter här på soffan framför tv:n och soppan står mig upp i halsen – som vanligt. Till råga på allt åt jag lite Marabou sommarchoklad (vi köpte upp ett lager medan den fortfarande fanns i affärerna) till mitt kvällste. Nu något helt annat. Aftonbladet skriver om ett ”stort EU-möte om multiresistenta bakterier (MRSA)”. Konstigt, jag som alltid har trott att MRSA en en förkortning för methicillinresistenta Staphylococcus aureus och inte multiresistenta bakterier. Lite oklart om mötet handlar om den multiresistenta bakterien MRSA eller multiresistenta bakterier av alla dess slag (med en felaktig parentes). Och jag erkänner, jag slutade läsa efter den meningen. Nu har jag avklarat mitt behov att märka ord och vara sur – för idag. Mat avsedd för viktuppgång Texten nedan gäller för: Indikationer Kontraindikationer Dosering Varningar och försiktighet Interaktioner Graviditet Amning Trafik Biverkningar Överdosering Farmakodynamik Farmakokinetik Innehåll Miljöpåverkan Hantering, hållbarhet och förvaring Förpackningsinformation Det här kanske är lite för mycket information egentligen, och jag kan inte lova att jag låter inlägget ligga kvar speciellt länge. Mitt nya favoritsnack är numera tortillapizza. Busenkelt att göra, snabbt och svindlande gott. Så när vi blev bjudna till en kompis från högskolan på Guitarr Hero-kväll bestämde jag mig genast för att ta med lite tortillapizza. Nu undrar ni säkert vad det är som är så dumt med det. Ingenting egentligen; det dumma kom när vi skulle äta upp alla snacks som frestade min mage, förutom mina pizzor fanns det också chips av alla de slag. Jag hade glömt mina matsmältningsenzymer hemma. Mina älskade Creonkapslar. Jag bestämde mig trots avsaknaden av Creon att smälla i mig av allt det feta som stod uppradat på bordet, trots att vi bor nästan grannar och mannen gladeligen skulle ha knatat hem för att hämta en burk. Konsekvensen av det här är att jag har ont i magen och trots att jag springer på toaletten stup i ett just nu vet jag att jag antagligen har ett stopp (DIOS) att se fram emot, antagligen redan i morgon. Inte så himla smart gjort. Tur att jag har mycket Movicol hemma. Idag ser jag ut som hej kom och hjälp mig; håret står åt alla håll och kanter, ögonen är svullna och kroppen gör allmänt ont. Men, vi hade väldigt trevligt igår. Det blev en trerätters middag med chilimarinerade tigerräkor med örter, vitlöksaioli och grillat bröd till förrätt; fettuccine con filetto e pancetta (bred bandpasta med oxfile, knaprig pancetta, ruccola och färska champinjoner och parmesanost) till huvudrätt och på regelrätt romantiskt vis delade vi på desserten – en tiramisù. Det här borde ha kostat oss en massa pengar, men vi har en snäll vän som gav oss ett presentkort i julklapp, så vi är inte ett öre fattigare idag än vad vi var igår. Vilket betyder att vi har råd att åka till Ikea idag, precis som planerat.
Mannen fyller år idag, vilket firades med en bakelse i morse och i kväll ska vi gå ut och äta italienskt. Presenter och tårta avklarades i söndags eftersom mamma och pappa var här då. Mitt största problem just nu är att bestämma mig för om jag ska platta eller locka mitt hår. Det känns som om lockar är lite mer fest, och det är ju fest idag. Eftersom jag inser att det finns vissa saker mina kära och nära helt enkelt inte tänker ge mig i födelsedagspresent så har jag suttit och budat på tradera på sistone. Det har resulterat i två nya inköp till köket; ett par tekoppar (Arabia Anemone) eftersom jag har fyra fat och en tekanna, men bara två hela koppar; och en Mouli-Julienne råkostkvarn som är helt perfekt att ha när man ska riva mycket av något. Nu kan jag göra latkes utan att riskera att bli av med fingertopparna på köpet. Bilderna har jag snott från tradera-auktionerna.
Min mage är som en enda degklump idag, vilket kanske beror på att jag gjorde tre plåtar mjuka saltkringlor som jag hetsåt på mindre än en timme (jag är inte säker på att min tidsuppfattning är helt korrekt, men de tog slut snabbt i alla fall). Jag är ganska svag för kolhydrater, speciellt snabba sådana som till exempel vitt bröd. Vitt bröd med Bregott och många skivor ost. Det finns nog få saker som slår det, munnen vattnas av bara tanken. Jag vet i och för sig inte om det är brödet eller osten som jag är mest beroende av. Ost innehåller ju kasein som bryts ner till kasomorfin, en opoid med affinitet för µ-receptorer. Kan ju inte vara annat än beroendeframkallande. Att jag sedan använder mina biokemiska kunskaper lite selektivt spelar väl ingen roll? Det är i alla fall en bra ursäkt att smälla i sig ost; och jag önskar att jag hade besuttit den här kunskapen när jag var liten och fick skäll för att jag åt ostskiva efter ostskiva utan bröd. Jag står framför badrumsspegeln i bara BH och trosor, vänder mig till profil och ser konturerna av revbenen, tar ett andetag och kroppen som syns i reflektionen känns nästan anorektisk. Jag kan konstaterar att jag är ganska nöjd med mina ben och armar, men det skulle ju inte skada med lite muskelton så att lemmarna blir lite fastare. Beslutet är taget. Så fort jag avslutar min intravenösa behandling börjar min alldeles egna beach 2009. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till eftersom jag måste komma på några bra arm- och benövningar som jag kan göra här hemma; men en sak vet jag, och det är att jag hoppas på mycket avokado och tjockskivad bacon. Antagligen kommer beach 2009 också involvera lite brun utan sol. För visst är det nu man ska börja, när det känns att våren har kommit på riktigt? När solen värmer och träden skimrar i grönt? För det mesta är min man förnuftig och smart, men ibland gör han saker som får mig att undra över vad som försiggår i hans huvud. Som till exempel när han slänger flingpaket med en hel portion flingor kvar i påsen. Det lär ju inte vara för att han inte tyckte om flingorna, för just det här paketet som jag slet upp ur soppåsen för att föreviga detta fenomen är hans favoritflingor Lucky Charms. Fick han aldrig höra om barnen i Afrika när han var liten?
På samma sätt som man inte kan gå till puben och dricka öl om man inte är över arton år och har leg, kan man inte gå till kåren och dricka billig öl om man inte är student och har studentleg. Min man är inte student, därför är det tur att man kan köpa gästleg, något som jag har gjort idag. Det känns lite som om jag skulle ha köpt ett falskleg, men det är det ju inte. Puh! Så, på fredag ska vi kanske inte dricka så mycket billig öl, men vi ska i alla fall äta billig tacobuffé – på kåren. Just nu känns det dock inte som om jag skulle kunna äta någonting alls, på ett år typ. Sibylla har erbjudande på Super Meal just nu, och har man Sibylla i samma hus som man bor kan det vara väldigt svårt att motstå frestelsen. Vilket har resulterat i att jag har smällt i mig så mycket lunch att det står mig enda upp i halsen. Middag lär det inte bli någonting av idag. Idag skulle ha varit en sådan där lugn dag då man bara slappar framför tv:n hela dagen och sedan avsluta med pizza och Obamas installation hemma hos några vänner. Men icke! Idag skulle det hinnas med lite papper till försäkringskassan, en sväng till sjukhuset, fixa utskrifter av artiklar till skolan, skicka en sak till brorsan och så dusch och lite vila innan middagen. Imorgon börjar skolan, och det är med lite blandade känslor jag nu gör mig iordning inför morgondagen. Jag vill ju så gärna excellera, men samtidigt så vet jag att jag inte kan prestera mer än vad min hälsa tillåter. Och det är just det jag är lite rädd för, att den här jävla sjukdomen kommer att sätta käppar i hjulen för mig. Jag kan bara hoppas att de är lika förstående och hjälpsamma som de var förra året då jag möttes med förståelse utan att det förvandlades till ömkan. Så det är nog förväntansfull och med viss bävan jag kommer att vakna imorgon, precis som en lågstadieelev första dagen på skolåret. Nu ska jag nog sova bort min pizzamage så att jag vaknar utvilad och pigg imorgon. Jag skulle nämligen behöva läsa en eller ett par artiklar innan jag börjar vid ett. Det finns inte så mycket att blogga om just nu. Egentligen skulle jag ta tillfället i akt och skriva klart alla de där lite mer genomtänkta styckena jag jobbar på just nu, men dagarna består mest av äta sig proppmätt från morgon till kväll och ligga på soffan och titta ut över sundet och kanske se några fartyg gå förbi. Det är otroligt vackert när solen går ner och himlen förvandlas till ett enda stort eldhav på eftermiddagen. Mamma bakade kanelbullar innan vi kom hit, med krossad mandel strödda över toppen. Det är min kryptonit. En dag åt jag en hel påse till lunch, och inget annat. Mamma blev lite putt och irriterad eftersom hon inte tycker att det är någon bra lunch, men pappa bara skrattade och tyckte det var bra att jag i alla fall fick i mig massor av kalorier. Nu ska jag nog lägga mig på soffan igen – kanske med en bullpåse.
Dagens länk: PostSecret – nya vykort med alla sorters hemligheter varje vecka. Genialt. Dagens judiska länk: The Jew and the Carrot – judisk och ekologisk matblogg. Dagens blogg: Johanna Lundberg Foto – en ung fotograf som inspirerar och får mig att känna. Hon skrev en gång att den bästa kommentar hon har fått är att hon har bra ögon; jag hade inte kunnat komma på det själv, men jag håller med. Johanna har väldigt bra ögon. Dagens pryl: Cyclops sock clip – aldrig mer kommer jag behöva gå med udda strumppar. Dagens feminist: Mary Wollstonecraft – denna filosof från 1700-talet menade att kvinnan inte är underlägsen mannen av naturen. Dagens YouTube: Jag fick frågan om jag inte kunde dela med mig av mitt challahrecept, och visst kan jag det! Det är till och med så smidigt att jag har delat med mig av det här receptet förut så jag har redan bilder tagna i illustrationssyfte. Det här är ett sött bröd, men väldigt gott. Alla challahrecept är dock inte söta. Du behöver: Du behöver också: Börja med att smula jästen i en koppp, häll över sockret och börja röra om med en sked.
Med hjälp av lite hokuspokus-magi blir jästen flytande, som välling, efter ett litet tag (utan att man tillsätter vatten).
Ställ jästen åt sidan och blanda mjölk, olja och honung i en kastrull. Om du mäter upp oljan först och sedan honungen i samma mått så kletar honungen inte fast i måttet. Värm upp vätskan till ungefär 45-50° C. Medan vätskorna värms upp så kan du mäta upp mjölet och blanda saltet och muskotnöten i det översta lagret mjöl. Häll i vätskorna och tillsätt ungefär hälften av mjölet i en skål under omrörning. Blanda i ägget och jästen och fortsätt sedan att tillsätta ungefär 1 dl mjöl i taget – lämna lite mjöl till utbakningen. Degen ska vara lite kletig, så det är bra att olja skålen innan du låter degen jäsa ett litet tag, ungefär 30 minuter till en timme. Min mormor påpekar alltid att men egentligen inte behöver låta degen jäsa innan man bakar ut den och hon kan sin sak när det kommer till bakning och matlagning. Jag tycker dock att det är lättare att baka ut degen om den har jäst, men det är nog en vanesak. Blanda äppelbitarna med lite kanel, så att alla bitar är täckta.
Häll ut degen och dela den i fyra lika stora delar. Kavla ut varje del till en rektangel, ungefär som om du skulle göra kanelbullar. Täck degen med äppelbitarna och rulla ihop den.
Nu är det dags att fläta ihop de fyra rullarna till en bulle. Starta såhär:
Att förklara hut man ska fläta ihop den är inte helt lätt, men det brukar kännas ganska naturligt när man har den framför sig. Börja med att korsa ändarna som ligger bredvid varandra, och fortsätt göra det och kom ihåg att fläta ganska hårt. När det nästan inte finns något kvar att fläta med så samla ihop ändarna uppå bullen. Vänd på alltihop – och voila:
Sätt på ugnen på 175° C Låt brödet jäsa till dubbel storlek. Pensla på äggröran och grädda ungefär 35 minuter i mitten av ugnen. Det är bra att hålla lite koll på brödet, det kan hända att det behöver täckas med aluminiumfolie efter ungefär 15 minuter. Ta ut brödet och kolla om det är klart genom att knacka lite lätt på undersidan. Det ska låta ihåligt. Är det inte klart så grädda det ytterligare några minuter.
Låt det svalna lite i en bakduk innan du skär upp det.
Det finns ett hebreiskt talesätt som lyder något i stil med: Han som äter tills han mår dåligt måste fasta tills han mår bra. Och det var något jag fick erfara igår kväll. Först blev det lite för mycket middag och sedan alldeles för mycket glass vilket ledde till att jag hade magknip hela natten. Vid tretiden gav jag upp min försök att somna, tog fram datorn och ser att maddepladder är online och vaken, min ordlöshet från tidigare under kvällen var som bortblåst. Hon blev måltavla för all min frustration över människor som tror på absolutism och inte har ens en gnutta relativism i sig. För mig blir det en maktfråga när vi i väst tar fram moraliska sanningar och förväntar oss att alla folk från alla kulturer ska hålla med. Moralen har ju inte varit oföränderlig över tid heller; vi har inte samma värderingar nu som för hundra år sedan. Det kan ju knappast tyda på absoluta moraliska sanningar. I sängen i morse. Mannen: It’s the third year in a row that I’m missing thanksgiving. Idag är det thanksgiving i Amerika och vi har köpt en (skitdyr) kalkonbröstfilé som ska användas till thanksgivingmackor. Det är inte lätt att hitta rätt ingredienser, transbärssylt eller -gelé är det ingen som har hört talas om, det finns bara som sås och dricka. Så det får bli lingonsylt istället. Sådan där mix som man kan göra fyllning (att stoppa in i en kyckling eller kalkon innan man lägger in den i ugnen) av är inte heller helt lätt att hitta, det är dock något som mannen har sett – men självklart kommer han inte ihåg var nu när han behöver det. Murphys lag. Det har inte blivit någon städning av lägenheten den här helgen, men hunden fick sin långpromenad i alla fall. I ärlighetens namn har vi faktiskt inte sett så mycket utav mina föräldrar över huvud taget; de har haft annat för sig. Det finns tydligen andra saker att göra här uppe än att umgås med sin dotter hela dagarna. God middag har vi i alla fall ätit ikväll.
Ja, jag har ju aldrig påstått att jag är matfotograf, eller fotograf över huvud taget. Mamma och pappa kommer upp och hälsar på oss i helgen vilket ofta resulterar i en kliniskt ren lägenhet. Min mamma lider av städmani, och har hon inget annat att göra storstädar hon hellre än sätter sig ner och bara tar det lugnt. Säkrast och lugnast för alla är att bara låta henne hålla på, och jag klagar inte för det är ju alltid skönt att få hjälp med att städa. Hunden kommer också bli överlycklig eftersom det med största sannolikhet betyder att han kommer få en långpromenad på en och en halv timme i kväll medan Idol pågår. Pappa tål inte programmet och flyr fältet när han hör att det sätter igång; och samma sak gäller här, lika bra att låta han försvinna men hunden för då har vi både en lycklig hund och pappa klockan 21.30. Eftersom det är roligare att laga mat för fyra än för bara mig och mannen satte jag igång med ett långkok idag. En köttbit i vin och kalvfont med lök, vitlök och lagerblad. In i ugnen ungefär åtta timmar och låt sedan svalna under natten (så det är morgondagens middag). Serveras kall tillsammans med potatis av något slag, och självklart en god sås gjord på skyn.
Jag äter en mycket varierad kost, en blandning mellan socker, e-nummer, socker, ost, socker, vitt bröd, ost, och socker. Egentligen borde jag ju vara både död och sjukligt fet om man ska tro alla kostråd där ute. E-numren förgiftar mig, sockret och det vita brödet gör mig fet; ja, det är väl osten (som också är beroendeframkallande) och fettet som skulle vara okej då, om man ska tro alla nya dietmetoder som LCHF, GI och dess likar. Men jag lever fortfarande och mitt BMI säger att jag är underviktig. Vad betyder det? Jo, att jag antagligen måste jobba lite hårdare med sockret och det vita brödet. Så det är målet för idag och jag har dessutom dragit in bästa kompisen i projektet. Jag ska nämligen våldgästa henne med fika fullt av socker om ett litet tag. Det kan inte bli annat än en fullträff fylld av frosseri och skvaller, vi kan nämligen det här med att fika. Se bara hur fint vi dukade upp en sval men fin dag ute med hundarna (för ganska länge sedan). Vi hade hunnit trycka i oss rubb och stubb innan vi åkte hem.
|
  
|
|||
|
Copyright © 2010 Citronfjärilen - All Rights Reserved |
||||
Kommentarer