Jag är ett känslomässigt vrak.
Man skulle kunna tro att det är PMS värd en notis i Guinness Rekordbok, men i själva verket är det dumma omständigheter blandat med mycket prednisolon.
Det är Robyns födelsedag idag men det går inte att vara glad trots att det är vad hon skulle förväntat sig, det är bara så jävla orättvist. Vad gör man med en dag som den här? Jag går in på hennes facebook, säger grattis på födelsedagen och att en spellista har blivit skapad till henne.
Jag känner mig så ensam, så förtvivlad, och när jag fick reda på att mannen har planer för kvällen skrek hela min varelse ”NEJ! Jag vill inte, jag vill inte vara ensam.” Och jag måste kämpa emot begäret att sätta mig vid dörren och grina, precis som jag gjorde den där dagen när jag var tre eller fyra år och inte ville att pappa skulle gå till jobbet. Barnsligt, jag vet.
Spellistan
Ms. Dynamite – Dy-Na-Mi-Tee
The Go! Team – Bottle Rocket
Asiko Rock Group – Lagos City
Shriekback – My Spine Is The Bassline
Golden Silvers – True Romantic Re-Fix
Futurecop! – Nasa
Kommentarer