Av Johanna, den 04.03.10%
Ibland undrar jag om jag har tagit mig vatten över huvud. Jag vet inte riktigt om jag ens kan beskriva vad jag känner just nu, men trött är bara första stavelsen.
Jag har inte krafter över för någonting annat än jobb och sömn just nu. Jag orkar knappt ta mig till att äta. Hade det inte varit för att min man fixade frukost på sängen i morse och sedan lunch hade jag nog bara ätit några ynka få chips idag. Jag intalar mig själv, och hoppas att jag har rätt, att det bara är omställningen som gör mig så här trött. Det måste vara så.
Den här erfarenheten har fått mig att inse att en USA-resa kanske inte är så himla vettigt just nu. Om min återhämtningstid efter tre timmars arbete är ett och ett halvt dygn så lär jag inte återhämta mig från nästan ett dygns resande innan det är dags att åka hem igen. Summa summarum: onödigt att ens försöka om jag inte kommer kunna njuta. En insikt jag kom till ungefär samtidigt som syrgasproblemet verkade ha löst sig.
Av Johanna, den 18.02.10%
Efter mitt förra inlägg känns det nästan dumt att klaga över det materialistiska som är orsaken till att mitt hjärta svider som ett sår strött med salt just nu.
Det är inte CF som håller på att sätta käppar i hjulen för min resa till USA. Problemet är de materialistiska detaljerna som måste stämma för att man ska kunna resa med dåliga lungor, vilket nästan gör det värre än om det hade varit sjukdomen i sig.
Jag kan tänka mig att min frustration, om än tillfällig, påminner lite om det Towe får känna på varje dag.
Av Johanna, den 11.02.10%
Att ha en resa bokad är ganska skrämmande. Det är många ”tänk om” som cirkulerar i huvudet. Tänk om lungorna får på strejk, kanske till och med bestämmer sig för en pneumotorax. Tänk om jag börjar hosta massor av blod, och tänk om det händer upp i luften på vägen dit. Tänk om jag bara kommer må jättedåligt och inte orka göra något annat än att ligga i sängen hela veckan.
Tänk om vädret blir dåligt!
Men det är ju inte bara de där skrämmande tankarna som cirkulerar i huvudet. Jag drömmer också om att äta så mycket sushi så att magen spricker; och om att få träffa fina vänner och Jamba Juice. Billig shopping (Kära $, du kan gärna få sjukna lite extra mycket i värde lagom till första veckan i april! Hjärtliga hälsningar, Citronfjärilen) och,
förhoppningsvis underbart vårväder!
Nu hoppas jag bara på att det ordnar sig med syrgasen också.
Av Johanna, den 11.02.10%
Jag har haft något som har drivit mig framåt på sistone, något stor, spännande och faktiskt också lite skrämmande. Men mest av allt väldigt roligt. Vi har nämligen bokat biljetter för att hälsa på hans familj i USA första veckan i april. Det är lite utav en chansning, en ganska dyr sådan också, det är bra mycket dyrare att flyga till Salt Lake City än vad det är att flyga till New York City; men något vi väldigt gärna vill göra tillsammans. Vi vet ju så klart inte om jag kommer må bra nog för att kunna flyga dit och vara borta i en vecka, men den chansningen var vi beredda att ta. Det vi inte var beredda på var att det skulle strula med syrgasen.
När man ska åka utomlands och behöver syrgas så beställer man det via International SOS, och sist vi åkte till USA för några år sedan så var det inga problem alls. Den flytande syrgasen fanns där när vi kom, och den hämtades upp efter att vi hade åkt hem. Men nu finns det knappt några leverantörer av flytande syrgas i Utah, och ingen som möter International SOS:s standard. Allt på grund av de vinstdrivna försäkringsbolagen i USA som tycker att det är för dyrt att erbjuda flytande syrgas till sina kunder, så de får klara sig med en koncentrator och stora otympliga stålcylindrar som måste dras på kärra om man skulle vilja gå ut. Och jag vet i ärlighetens namn inte om jag är beredd att betala dyra pengar för att knappt kunna ta mig ut, för syrgas är minsann inte gratis i USA.
Så även om jag skulle må prima i april så kanske min biljett kommer förbli obrukad, tack vare snåla försäkringsbolag som gör det ointressant för syrgasleverantörerna att erbjuda flytande syrgas.
Av Johanna, den 06.09.09%
Jag vet att jag inte borde bry mig, att jag bara borde låta idioter vara idioter och vara tacksam över att jag bor i Sverige. Men ibland är det lättare sagt än gjort.
Det hela började på facebook när den här statusraden spred sig som en löpeld. Antagligen som ett stöd för Obamas hälso och sjukvårdspolitk.
No one should die because they cannot afford health care, and no one should go broke because they get sick. If you agree, post this as your status for the rest of the day.
En självklarhet för oss i Sverige, att vi inte ska behöva begära personlig konkurs om vi skulle råka få cancer eller någon annan dyr sjukdom. Verkligheten ser inte ut så i USA, och det vill Obama nu sakta men säkert ändra på men långt ifrån alla tycker att det är bra. De tror att folk kommer missbruka systemet, som om sjukdom är något man väljer att få. Som om man vill vara sjuk.
”Vad bra, nu är sjukvrden gratis, då ska jag skynda mig att få cancer. Det är min högsta önskan här i livet förstår du, så att jag kan kosta samhället lite pengar.”
Eller.
”Nu när sjukvård är gratis älskling, ska vi inte skaffa barn och på något sätt se till att det får CF.”
Helt absurt.
Kommentarerna till dessa trådar på facebook är allt annat än sympatiska och kan se ut så här:
”I think they should be willing to pay for treatment if they need it. Nobody should expect a handout.”
”Healthcare is a privilege, not a right. Pay for med school and you might get a say.”
Majoriteten av de här kommentarerna kommer från människor som intalar sig själva och andra att de är goda kristna. Kristendomen. Religion som sätter Jesus i centrum. Mannen, Guds son, som levde för att hjälpa andra, botade sjuka, både gratis och på sabbaten. Som hjälpte de fattiga och var förlåtande.
Jesus lät inte människor lida för att de inte föddes med en silversked i munnen.
Allt jag känner är att mitt liv skulle inte vara mycket värt i deras ögon, antagligen skulle det vara bäst för alla om jag bara dog – det skulle bli mycket billigare så. Hypokritiska jävla kristna Amerikaner som tror att de lever så goda liv när de i själva verket bara tänker på sig själva och skiter i alla andra. Väldigt Kristuslikt, eller hur?
Av Johanna, den 04.04.09%
Ja, inte min då. Men, så här ser min mans svåger ut en helt vanlig dag i februari.
Av Johanna, den 29.03.09%
Att vi måste deklarera i både Sverige och USA är kanske inte så märkligt, men när mannen började prata om att deklarera i Japan blev det lite för komplicerat för mitt trötta sinne. Jag kan inte komma ihåg att mannen har jobbat i Japan, någonsin. Har han ett hemligt liv bakom min rygg?
Nej tur nog för honom, men tydligen så måste man göra en japandeklaration om man säljer iPhone-program jorden runt, och det gör ju mannen min.
Av Johanna, den 11.01.09%
Igår bet jag i det sura äpplet och accepterade min mans svågers ”friend request” på facebook efter att ha ignorerat honom i kanske två månader. Enda anledningen till att mitt hjärta mjuknade och gav med sig är att jag älskar min man så mycket att jag vill att han ska slippa jobbiga frågor om varför jag inte vill vara vän med denna ytterst trångsynta och påfrestande individ när han åker till USA februari.
Jag hoppas bara att jag ska slippa bli frestad och läsa om hur homosexuella leder till samhällets och familjens förfall, eller om annan högerkristen propaganda som får mitt blod att koka.
Av Johanna, den 08.01.09%
Jag brukar inte tycka om tv4:s sensationsdokumentärer, men jag kunde inte hålla min nyfikenhet borta från kvällens dokumentär barn med vapen i USA. Jag tycker att det är mycket märkligt att rätten att bära vapen är så helig för amerikanerna att de är berädda att offra de 3000 barn som dör i vapenolyckor varje år. För mig är det helt oförståeligt. Dessutom avfyras de här vapnen som de har för ”sin egen säkerhets skull” mycket oftare mot familj och vänner än mot inkräktare.
Jag kan inte förstå – än hur mycket jag vrider och vänder på det. Jag tänker att det måste vara kulturellt, men förstår inte att ett av de mest inflytelserika länderna i världen inte försöker sätta ett gott exempel och värdera det mänskliga livet mer än de gör.
3000 barn om året.
Av Johanna, den 15.12.08%
För tre dagar sedan kokade jag kola och idag är det mesta äntligen paketerat i smörpapper, precis som kolorna man köper i affären. En påse kola ska till USA som tack för det här paketet och två påsar ska ges bort till vänner som inte bor på andra sidan Atlanten. Därmed tog kolan slut, vilket betyder att jag måste koka lite mer (helst imorgon) för att hålla mannen i styr – kola är nämligen ett utmärkt sätt att muta honom.
Bilden är suddig och inte så bra eftersom den är tagen på darrig hand med mobilkameran.
Av Johanna, den 02.12.08%
Hos mina svärföräldrar är det nära till bergen.
Av Johanna, den 30.11.08%
I sängen för ungefär en minut sedan.
Mannen: Who is Robbie Williams?
Johanna: Vet du inte vem Robbie Williams är? Take That?
Mannen: Nope.
Johanna: Var kommer du ifrån? En annan planet?
Mannen: Well, I’m from America.
Av Johanna, den 27.11.08%
Varsågod! Men kunde du inte ha skrivit vad du fick också? Jag har ju ingen aning, visste inte ens att jag gav dig en present. Inte heller vet jag vem jag ska tacka för att mitt namn dök upp på en present, men antagligen svärmor.
Det enda jag vet är att ni fick pengar av oss i bröllopspresent. Fantasilöst. Så kan det gå när mannen får ta ansvaret över införskaffandet av present. Jag tror inte ens att ni fick ett kort, men jag avsäger mig allt ansvar eftersom jag var hemma i Sverige.
Men varsågod Jessie – och grattis! Min mans kusins fru som jag aldrig har träffat.
Av Johanna, den 05.11.08%
Det första jag gjorde när jag vaknade i morse var att kolla valresultatet. Obama vann. Lättad kunde jag somna om igen.
Nu när jag har vaknat till på riktigt har jag haft tid att läsa lite mer noggrant, och till min förfasa läser jag att Kalifornien röstade ja till proposition 8. Jag mår illa. De fick en chans att göra något bra, att minska diskrimineringen och att skapa jämlikhet. Men de tog den inte och jag gråter en smula.
Jag hoppas, och tror, av hela mitt hjärta att Sverige snarast möjligt kommer att könsneutralisera äktenskapet. Men det har gått långsamt, aldeles för långsamt.
Av Johanna, den 04.11.08%
Så himla roligt. Bäst av allt är nog slutsnacket.
”Amy Poehler is like ten months pregnant.”
De har långa graviditeter där borta, på andra sidan pölen.
Av Johanna, den 04.11.08%
I morgon vaknar vi nog (förhoppningsvis) upp till en värld som ser en aning annorlunda ut, och med andra förutsättningar än vad den har idag. Ja, jag tänker på det val som är i full gång i USA just nu. Eftersom min man är amerikan har det här valet satt tonen på det mesta hemma hos oss de senaste månaderna. Frågan som har orsakat mer tumult för min man är nog inte vem som blir USA:s nästa president, utan Proposition 8 i Kalifornien. För honom är det självklart hur han ställer sig i den frågan; men han har både släkt och vänner som aktivt arbetar för att Prop. 8 ska gå igenom, vilket har varit en betydande påfrestning för honom.
Det har varit jobbigt att behöva se den person jag älskar över allt annat så nedtyngd av trångsynta människors tankar och åsikter. Åsikter som inte grundar sig i något annat än fördomsfulla religiösa värderingar. Religiösa samfund lägger sig i och tycker att alla, vare sig man är kristen eller inte, ska leva efter deras värderingar. Det är skrämmande. Religion och politik bör inte blandas. Extremsituationen av den blandningen kan vi se i bland annat Iran. Är det verkligen det vi vill sträva efter?
Nej, politiken bör förbli sekulär.
|
Lite kort Citronfjärilen är en blogg om mitt liv. Jag skriver om det tunga och det lättsamma, det glada och det ledsamma. Jag försöker skriva öppet men ändå behålla min integritet, det är en balansgång som jag lär mig mer och mer om för varje inlägg jag skriver.
Som så många andra bloggar har jag delat in mina inlägg i olika kategorier och etiketter. Allmänt, CF och hunden används för att kategorisera blogginlägg om mitt vardagsliv, och kan väl tyckas vara ganska självbeskrivande. Patientologi är en serie texter om hur det kan vara att leta sig igenom sjukvårdens labyrint och att leva med en kronisk sjukdom. Sju minuter ett skrivprojekt som från början återkom varje måndag men nu kommer de här inläggen väldigt sporadiskt, och tisdagstema är ett fotoprojekt som förgyller en del av mina tisdagar.
|
Kommentarer